Tack vare sina långa tungor kan humlorna pollinera de blommor som har nektar som ligger djupt ner och de räknas som Nordens viktigaste pollen insamlare. De passar det Nordiska klimatet då de kan hålla sig i rörelse även då det är kallt och fuktigt. Det är humlorna som ser till att vi kan äta lingon, blåbär och hallon då det är de som samlar in pollen från i princip alla skogsbär. De håller även till i många av de betesmarker och ängar som finns naturligt ute i naturen, här samlar de främst ängsörter, humleblomster, ängsviol samt höskallra.

För att kunna överleva behöver det finnas olika miljörer till deras humlesamhällen. De behöver en övervintringsplats då de befruktade humledrottningarna bara övervintrar i lokaler som kan ge dem skydd. Detta kan vara i gamla obebodda musbon, sandslänter, i komposterna, murkna träd, stubbar som blivit gamla eller stammar från träd som blåst ner och  blivit liggnas. 

På våren behöver humlorna kunna bygga bon och dessa finns där de är skyddade. De här platserna kan bland annat finnas i åkerholmar, väggrenen och i diken. De behöver även platser som är rika på näring då drottningarna under våren är mycket rörliga men kan då se dem i de flesta örter som blommar på våren, under sommaren kan man se arbetarhumlorna i många olika sorters blommor som växer i öppna marker rika på blommor.

Under sensommaren kläcks hanarna och de placerar sin doft (speciella platser som passar för parning) för att locka till sig honor som precis har kläckts och även de honor som inte blivit befruktade. Dessa områden kan finnas i trädtoppar, i skogsbryn och marker med mycket buskar. Tyvärr håller dessa områden på att försvinna då markerna nyttjas till annat.

Visste du att en humla också kan stickas men det gör den bara om den känner sig riktigt hotat, för det mesta viftar den med bakbenen för att tala om att du är för nära.