blogg 2
Förändring är svårast i början, rörigast i mitten och bäst i slutet...
Robin Sharma
Studier - barnskrik - förväntan
Jag gjorde alltså sista tentan några veckor innan jag skulle få mitt andra barn. Kände mig så stolt över att jag faktiskt hade klarat av det, och dessutom höjde jag mina betyg ganska mycket. Så kom hon då mitt andra barn, som jag längtat så efter, 3 veckor för tidigt, jag var inte beredd alls och vi fick stanna på sjukhuset då hon fick gulsot. Jag på patienthotellet och hon på Neonatal avdelningen, vilket innebar att jag inte fick ha henne hos mig, de där viktiga mötena i början ni vet. Allt kändes fel och jag ville bara hem. Väl hemma kändes det som att jag inte gjorde något annat än matade. Det kändes som att mina bröst hängde mer utanför BH:n än i den, och hur mycket jag än matade och matade så blev hon aldrig nöjd. Det kändes som att hon skrek dygnet runt, vilket höll på att göra mig galen, och dessutom var jag helt slut då bristen på sömn var stor. Doktorn och barnmorskan sa hela tiden till mig att hon hade kolik och att det var därför hon skrek. Jag blev allt mer sliten och mina skuldkänslor växte allt medan tiden gick och hon bara skrek och skrek. Lyckan jag känt när hon legat i magen och när hon föddes bara försvann, jag kände bara ångest.
Till slut provade jag att mjölka ur mina bröst för att se hur mycket hon faktiskt fick i sig och jag satt ganska länge och pumpade ur och fick bara ur ca 60 ml. vilket var alldeles på tok för lite för att hon skulle bli mätt. Inte konstigt att hon skrek som hon gjorde, hon var ju hungrig stackarn. Där och då bestämde jag mig för att jag skulle sluta amma och börja med ersättning och nappflaska, hon var då ca 3 månader, och för första gången sen hon föddes sov hon ordentligt och jag kunde vila. För första gången kände jag mig som en mamma igen, inte som en mjölkande ko. Det tog mig ytterligare 2 månader att känna total lycka över henne, sen dess har jag älskat henne så jäkla mycket. Efteråt har jag fått reda på att jag hade drabbats av en lättare förlossningspsykos och att det var därför jag inte tagit till mig min dotter från början och det kändes som en lättnad att förstå varför jag hade känt mig så kall mot henne.
Under mammaledigheten hann jag fundera både en, två och tre gånger om jag skulle klara av att läsa på Universitet, om jag över huvud taget skulle komma in, och jag fick också höra att det var onödigt, att jag bara skulle dra på mig skulder m.m. men jag stod på mig och sa att jag gjorde det för min skull, för att kunna få en fast tjänst istället för att kuska runt och aldrig veta när jag skulle jobba nästa gång. Dessutom såg jag det som en investering i mig själv och inte som en skuld. Jag skickade in min ansökan våren efter att mitt andra barn fötts, och det kändes som en oändlighet innan jag fick reda på om jag kom in eller inte men så kom då beskedet, "JAG KOM IN" herre gud jag kom in, lyckan var total. När augusti kom och dotter nummer två inte ens fyllt ett år startade jag min utbildning till förskollärare och jag var nu student och min man var hemma och var pappa ledig, vilket fungerade utmärkt och jag kände bara en enorm lycka, och min tanke då var "Future her I come".
Jag skulle nu läsa i 3,5 år och jag läste på distans, hemifrån och delvis på ett lärcentra i grann kommunen och några innedagar per termin på Universitetet. Detta sätt att läsa var helt rätt för mig, jag hade den självdisciplin jag behövde och jag kunde dessutom följa mina barns utveckling utan att känna skuld över att missa deras uppväxt. När dottern var 1 år började hon på förskolan och jag kunde nu nästan helt koncentrera mig på studierna. I januari 3,5 år senare tog jag min examen som nyutbildad förskollärare, oj så stolt jag var. Jag hade klarat det och min självkänsla och mitt självförtroende bara växte. Efter min examen var det bara att söka jobb, förväntningarna på att hitta ett jobb var ganska höga då det fanns ganska många att söka. Jag hoppade in som vikarie här och där och till min stora lycka fick jag ett så härligt besked i slutet på sommaren samma år som jag tog examen att jag hade fått ett av jobben jag sökte, på en skola i stan som fritidspedagog. NU BÖRJADE LIVET SOM UTBILDAD PÅ RIKTIGT.....
© 2024 Worlds Collide. Alla rättigheter reserverade.Skapad med Webnode Cookies