blogg 8

Ålder är ingen barriär, det är en begränsning du sätter på ditt sinne...

Efter att bouppteckningen var klar kände jag mig så fri jag nu bara kunde eftersom vi fortfarande hade/har djuren ihop. Skulle min resa mot friheten fortsätta nu, ja det skulle den fasen i mig göra. Efter att ha varit utan arbete ett tag hade jag haft ganska mycket tid över till att rannsaka vad jag egentligen ville med mitt liv. Jag är ju inte pur ung längre men oj vilken kunskap och erfarenhet jag besitter och vilken livserfarenhet jag faktiskt har. Jag fortsatte att söka jobb samtidigt som jag blev mer och mer sugen på att göra något bra av min hemsida som jag hitintills bara hade skrivit för mig själv, att våga ta det där steget mot ett helt annat liv än det jag tidigare haft och strunta i om jag anses för gammal för att starta om, ålder är faktiskt bara en siffra. 

Då jag fått mer och mer på sociala medier om web shoppar och drop shipping, fick det mig  intresserad av att ta reda på mer. Jag hade nu också börjat fundera kring det här med att skriva, om det vara något jag kunde göra som arbete. Jag sökte på ämnet och fick fram hur mycket som helst som jag ville göra, dock kände jag mig inte riktigt överens med den där lilla människan, ni vet! Hon som sitter där inom mig någonstans och tjatar. Dock är det ju faktiskt hennes förtjänst att jag kommit så här långt som jag har. För om jag inte litat på mig själv och trott att jag faktiskt kunde fler saker än jag visste, vet jag inte vart jag hade hamnat. Som det var nu fanns det nästan ingen hejd över saker jag faktiskt kunde.

Jag undersökte om jag kunde arbeta med översättning, av korrektur läsning, bloggar, spökskrivare och att skriva artiklar. Alla lika intressanta att ha som arbete men det jag fastnat mest på av alla andra arbeten som finns på distans, t ex kundtjänst medarbetare, mötes bokare och försäljare, är det inom kundtjänst jag känner att jag kan ge mest och jag vet inte hur många kundtjänst jobb jag sökt, men det är många och skam den som ger sig. Nu hade det även ploppat upp en annan idé i min skalle, nämligen en historia till en bok. Men inte kunde väl jag skriva en fiktion roman? Eller? Hur jag än försökte förtränga historien jag hade i huvudet, lika ihärdigt höll den sig kvar. Ja, ja tänkte jag, jag kan väl i alla fall skriva den så jag blir av med den, och sagt och gjort började jag skriva. 

Ju mer jag skrev desto mer övertygad blev jag att jag faktiskt ville ge ut boken någon gång i framtiden, när jag får råd för ju mer jag skrev desto roligare blev det och känslan jag hade när jag skrev var total befrielse. Jag blev medlem i olika författar grupper för att förkovra mig i allt jag kunde om att skriva och döm av min förvåning när en kvinnlig författare från Canada hörde av sig och ville veta mer om min bok, mina tankar om författande. Hon blev så förtjust av det jag berättade så vi bestämde att jag skulle få prata med en annan författare inom samma område och då fick jag prata med en manlig författare och berätta om min resa och min bok. Han undrade varför jag inte hade börjat tidigare för han ansåg att jag var ett författar ämne och att jag visst skulle släppa min bok när den var klar. Dock är det tyvärr väldigt dyrt att ge ut en bok men vi kom överens om att jag i alla fall skulle skriva boken och sen se hur jag kunde göra. 

Under denna tid hade jag även kommit fram till att jag skulle publicera min hemsida och nu visste jag också vad den skulle innehålla, jag skulle berätta genom bloggar om min resa i livet, om alla "ups and downs" och vad de har gjort för mig som människa. Hur dessa motgångar faktiskt har fått mig att växa, för att jag vågade, vågade ta steget ut i det okända, vända blad i min bok och påbörja skrivandet av nästa kapitel i min bok om livet....