Ibland måste man göra något i livet som är galet! Bara för att man vill...

Först vill jag börja med att be om ursäkt för att jag inte skrivit på ett tag men livet kom lite emellan. Som jag berättat tidigare så vet ni att jag börjat på ett callcenter som telefonförsäljare, ett arbeta jag sagt tidigare att jag "aldrig" skulle göra. Dock har det lärt mig otroligt mycket både på gott och ont. Det som har varit extra bra och roligt är att jag tog mig ur ensamheten och fick många nya vänner. Jag har lärt mig att inse att telefonförsäljning faktiskt kräver sin man/kvinna då det inte på något sätt är ett enkelt jobb och att man verkligen måste älska att göra det, för om man är som mig, lite tveksam över att tvinga sig på folk, blir det genast mycket svårare.

Många är gångerna jag tänkt att "det är svårt att lära gamla hundar att sitta", vilket stämmer till viss del. För mig som är inkörd på att göra allt för att kunden ska känna sig nöjd, blev detta en enorm prövning då jag möttes av så mycket ilska och hat mot mig som försäljare. Dessutom hade jag ju levt och arbetat så mycket längre än någon annan på kundcentret vilket gett mig en helt annan syn på hur ett arbete och en arbetsplats bör vara. Många gånger har jag funderat på vart i helsike jag hade hamnat, vad det var för dårhus jag befann mig på. Musik så hög att jag knappt kunde höra mig själv tänka, coacher som skrek ut vilka dåliga försäljare vi var för att vi inte hade lyckats sälja, som nervärderade oss eller förlöjligade oss för att i nästa stund höja oss till skyarna när vi äntligen lyckades sälja. Sedan den euforiska känslan när man sålde och den jobbiga känslan med stressen och ångesten att bli kallad för sämst när man inte lyckades prestera. 

För många av de yngre är det första jobbet de är på så de vet inget annat, men för mig som varit med ett tag, kändes det lite som ett vuxen dagis. Men jobbet har oxå gjort mig tuffare och mer stresstålig, på ett positivt sätt. Jag har lärt mig att bortse från alla hårda ord en kund kan vräka ur sig. Just nu är jag pausad i väntan på att det ska komma in mer prospekt (uppdrag), vilket innebär att jag är utan inkomst den tid jag är pausad. Under den här tiden tänker jag försöka hitta ett extrajobb som jag kan kombinera med det jobb jag har eller hitta ett som jag kan ta i stället. 

Månaderna som telefonförsäljare har dock lärt mig att definitivt behandla telefonförsäljare med respekt för det är deras jobb att fortsätta att tjata när de fått ett nej. Sen har jag även insett hur många där ute faktiskt beter sig, att en del är fruktansvärt ohövliga och säger saker som att det är synd att man arbetar med det man gör, eller att det förmodligen var det enda jag kunnat få, vilket de absolut inte borde uttala sig om. De skulle bara veta att som försäljare kan du lyfta en lön som förmodligen är högre än vad en del av dem tjänar. Så en lärdom som jag ändock tar med mig är att med vänlighet kommer man längst. 

En annan sak jag insett är vilket otroligt stressigt liv många lever med idag, till och med alla de pensionärer jag sålt tidningsprenumerationer till gör det. Det var otroligt många som svarade att de gärna skulle ha köpt men att de fortfarande inte hunnit med att läsa förra omgångens prenumeration för att de haft så mycket att göra, För mig är något fruktansvärt galet, för är det någon gång i livet man rår över sin stress, är det väl när man blivit pensionär. Då ska man väl verkligen inte behöva stressa utan kunna sitta i lugn och ro med en kopp kaffe/te och bläddra slött i en tidning. Detta har lett att jag ännu mer vill hjälpa andra att finna lugnet, även om det bara är en kort stund under veckan. Att lära sig leva ett mer harmoniskt och mindre stressfullt liv, och jag inser mer och mer att jag vill kunna hjälpa att stressa mindre. 

Vi har bara ett liv, lev det väl och var rädd om det och framförallt "våga" förändra ditt sätt att leva på, våga vägra negativ stress, och lär dig att lyssna på din kropps signaler. 

Våga leva ett harmoniskt liv nu...